Det talas mycket om prepping nuförtiden. Det är en trend som innebär att man så gott man kan försöker förbereda sig inför en samhällskris. Det inkluderar att köpa hem ett lager av matvaror, mestadels i form av konserver, och andra produkter som det kan bli brist på om viktiga samhällsfunktioner skulle brista. Många, inklusive jag, frågar sig dock om prepping är en vettig trend. Inte för att det skulle vara orimligt att köpa på sig ett grundläggande förråd med varor att ha tillgängliga om krisen skulle komma. Nej, det är förstås bra. Vissa går dock till smått fanatiska längder för sin prepping, och där är det frågan om det överhuvudtaget spelar någon roll. Många preppers verkar föreställa sig ett slags Mad
Year: 2019
Om driv och övertygelse
Det finns människor som har sånt enormt driv och sån motivation att uppnå sina mål att de knappt ryggar tillbaka för någonting. Ta till exempel studenter som konsumerar illegala droger i syfte att hålla sig vakna flera dygn i sträck för att kunna plugga. Eller idrottspersoner som tränar fanatiskt och där varenda hundradel spelar roll. Jag har funderat en hel del på det där på senare tid och kan inte riktigt bestämma mig för om den där typen av människor representerar tragedier eller triumfer. Antagligen tvingas jag väl landa i slutsatsen att det beror på. För några år sedan läste jag om en kille som sprang Göteborgsvarvet trots att han var dålig i magen. Han lyckades ändå slutföra loppet... med avföring rinnande