Vana läsare av den här bloggen vet att den helst ryggar undan för kontroverser. Det här inlägget kommer inte vara något undantag. Här kommer inte förespråkas varken något förbud eller att det är en naturlig del av ett modernt samhälle. Det här är förhoppningsvis bara en objektiv titt i det lilla på vad tiggandet har för position i vårt samhälle idag.
Däremot är det intressant som samhällsfenomen i det att det tycks som att tiggandet i princip har blivit en ny yrkeskategori. Personer som ägnar sig åt att tigga sitter framför samma butik varje dag och även om tiggare inte nödvändigtvis är organiserade i meningen att det är något kriminellt nätverk vi pratar om så verkar de ändå samlas centralt och känna varandra.
Det är ur det här perspektivet som vi kollektivt i samhället borde fundera över vad vi ska göra åt tiggandet. Det står 
ju klart att ingen människa egentligen vill leva ett liv som består av tiggande. De allra flesta vill förstås helst ha jobb som betalar drägligt. För de som förespråkar att tiggandet ska få finnas kvar måste kanske också ta ställning till faktumet att det i princip är en yrkesgrupp, som sådan borde de kanske organisera sig på något sätt? Och då snackar vi kanske någon typ av fack snarare än de här löst sammansatta konstellationerna som det rör sig om idag.
Med det sagt, fortsätt att ge pengar till tiggare, eller gör det inte. Så länge det inte blir några regelrätta förbud (och det verkar rätt komplicerat juridiskt) så är det nog ett fenomen som är här för att stanna. Frågan är om sakernas tillstånd förhindrar att utvecklingen vänds åt rätt håll i länder som Rumänien och Bulgarien där många tiggare kommer ifrån?
Det får smartare människor svara på. Nu är det dags för löpträning.