Det snackas just nu mycket om att partiet som aldrig varit vad de kallar sig för ska byta partiledare. Jan Björklund har äntligen bestämt sig för att han har fått för lågt valresultat i fem val för mycket och kastar nu in handduken. Vem ska ta över efteråt? Här följer en kortare genomgång av de tre kandidaterna som egentligen inte mynnar ut i någonting.
Det står mellan tre olika kandidater: Nyamko Sabuni, ett gammalt bekant namn sen regeringen Reinfeldts inledande mandatperiod. Erik Ullenhaag, också det ett känt namn sen Reinfeldts dagar, men yngre och inte riktigt lika torr bakom öronen. Sist men inte minst har vi lokalkändisen Johan Pehrson.
Varför ställer Pehrson upp? Det finns ingen som på allvar tror att han kommer att bli partiledare. Det handlar väl som så ofta annars i politiska sammanhang om en slags fåfänga. Förmodligen har han väl också folk runt om honom som inte riktigt ids säga det uppenbara: “Johan, skit i det här. Det blir ingenting med detta”. Pehrson kan vi strunta i.
Ullenhaag är Liberalernas partielits val. En snubbe som vet hur man ska vara precis lagom socialliberal på det där typiskt socialliberala viset. Hämta lite idéer här och lite idéer där. Prata mycket men i själva verket säga väldigt lite. En perfekt partiledarkandidat om Liberal
erna vill fortsätta vara det parti de är nu: visserligen med möjligheten att lyckas pricka in zeitgeist i vart tredje val eller så och då få 2-3% mer röster än vad de typiskt får, men på det stora hela ett parti som står med ena foten under fyraprocentsspärren och den andra ovanför.
Sabuni är helt klart det intressantaste valet, och det verkar i princip alla utom partistyrelsen hålla med om. Nyamko har ett komplicerat politiskt arv och plågas precis som alla andra liberaler av ett ständigt förnuftskrav som de måste leva upp till. Såhär långt har hon ändå stuckit ut hakan på flera sätt som retat gallfeber på många.
Precis som jag sa i inledningen av det här inlägget så kommer den här texten inte att mynna ut i någonting. Det här har bara varit en plats för några korta reflektioner om liberalernas partiledarkandidater. Vem föredrar jag? Inte så säker på att jag har någon favorit egentligen. Vem tycker jag att Liberalerna ska välja? Där kan jag däremot säga att det verkar finnas ett självklart varl och det är Nyamko Sabuni. Om partiet på allvar vill göra ett försök att bli någonting annat än ett relativt anonymt 4-6 procentsparti så är hon rätt väg att gå. Kommer de att välja henne? Inte nödvändigtvis. Liberalerna föredrar precis som Nederländernas fotbollslandslag traditionellt att förlora snyggt snarare än att vinna. Det är kanske deras största problem.