Vad säger ni om nyårslöften? Själv tycker jag att de är rätt tramsiga överlag. Framför allt när man ser hur folks träningsiver ökar så enormt en kort period in på ett nytt år. Där jag bor syns det verkligen väldigt tydligt. Dels är det en markant ökning i antalet människor som är ute och springer på kvällar och eftermiddagar. Dels är det också betydligt många fler som står och svettas på löpmaskinerna och annat i alla fönster på gymmet i närheten där jag bor.
Mängden människor som tränar såpass ambitiös klingar förstås av märkbart ganska snabbt. Väl inne i mars månad brukar det vara nere på normala nivåer igen. Samma gamla karaktärsstarka individer som är ute och springer i den annalkande vårvärmen, alternativ eftersläpande vinterkylan.
Till saken hör ju att jag för första gången på lång tid faktiskt avlade nyårslöften för det här året. Jag är med andra ord en syndare själv på den fronten. Till saken hör också att det skulle vara minst lika lätt för mig som för någon annan att vara superambitiös inledningsvis för att sen tappa mer och mer av träningsivern. Så långt har det dock gått ganska bra. Vad kommer det sig? Här följer några tips/saker som jag gjort annorlunda inför att jag började träna igen.
1. 
Träna nära hemmet
Det här är den viktigaste punkten och hamnar således på första plats. När jag börjat träna tidigare har jag nästan gjort en poäng av att välja ett gym inne i stan, för att det liksom ska kännas mer som att det är “på riktigt” – att jag tar mig någonstans och tränar. Den här gången har jag valt två olika träningsformer: dels gymmet som ligger fem minuters promenadväg från där jag bor och dels löpning.
2. Utnyttja vanans makt
Jag har lärt mig att använda vanan som en slags naturkraft. Rätt utnyttjad fungerar vanan precis som gravitationen och drar en till att upprepa saker. Även om jag knappast kan kalla min träning för en fast rutin ännu så vet jag vart jag vill. Träningen ska bli en vana och i och med det vara någonting som blir av nästan automatiskt.
3. Träna när jag känner för det
Den här punkten kanske är lite konstig, och inte möjlig att infria alla gånger. När jag försökt träna regelbundet tidigare har jag bundit det till specifika tidpunkter och dagar, nu kör jag när impulsen dyker upp (om jag inte är på jobbet vill säga). Jag har så att säga bestämt mig för att inte låta några ursäkter vara giltiga om jag känner att det är dags att gå ut och springa “nu”. Just Do It! som det står på Puma-dojorna.
Det var allt för den här gången. Ta hand om er.