♥ Skepp o’hoj ♥

I morse fick jag lite sovmorgon på grund av konferens = senare start. Åt en helt vansinnigt god frukost med kesoplättar som jag aldrig testat tidigare. Vill minnas att jag någon gång försökt göra men att det smakade skit så jag blev verkligen positivt överraskad idag. Tror hemligheten ligger i att få till en riktigt bra smet innan man påbörjar gräddningen.
1
Superenkelt recept. Jag kör alltid alla ingredienser ekologiska så långt det går. I detta fall var allt utom fiberhusken eko reko:
♣ 1 ägg
♣ 100 g keso
♣ 3/4 msk fiberhusk
♣ Någon tsk vaniljpulver (obs! inte vaniljsocker)
–> Mixa allt till en tjock smet och gör sedan fyra klickar i en upphettad stekpanna med smält smör. Stek några minuter/sida på ganska svag värme men ändå så att plättarna får färg.

Jag åt mina med vispad grädde färska blåbär och hallon. Går att variera hur man vill och med det man gillar.

2.
En snabb kaffe på stående fot på det och sen hopp in i bilen för att ta mig in till stan och konferensstället: teaterskeppet vid skeppsbron.
3
Otroligt fin morgon och vacker plats för konferensen (båten närmast i bild). Dessvärre kunde jag bara vara med till lunch då båten sedan drog ut på sjön och inte skulle komma tillbaka förrän 21:30 ikväll. Måste hämta barn idag plus att jag även är borta i morgon kväll och lördag-söndag så det föll sig ganska bra ändå.

Kan tillägga att det var lätt panikartat att försöka få parkering vid skeppsbron. Först irrade jag runt uppe vid slottet, vevade ner rutor på bilen och gastade till förbipasserande: ”HALLÅ DÄR! (förvirrade blickar innan de såg att någon satt i bilen och skrek)- vet du/ni möjligtvis var det finns parkeringsplatser här? Nej inte det? Ok, tack i alla fall”

Ljud från bil som desperat slirar iväg

I sista minuten fick jag inse att en fulparkering var det enda alternativet utanför båten. Jag ställde mig helt enkelt utanför markering vid den stora, fullsatta parkering och tänkte att ja, jag får väl ta den där boten på en halv miljon kronor.

Men så, som ett mirakel, dök han upp när jag hade parkerat, betalat och var på väg in i båten: gubben med datorväska och bilnyckel i handen.

”Ska du åka nu?!?!” väste jag fram.

Och ja, efter lite strul med att komma in i bilen (bortrest en vecka och bilnyckeln hade på något märkligt sätt urladdats) så kom han in i bilen och jag bad om hjälp att han skulle stå kvar vid sin plats medan jag hämtade min bil.

Sagt och gjort. Älgade som en galning tillbaka till bilen, gasade utan hänsyn fram till gubbens bil och slirade in i en perfekt lucka där hans bil stått. Kom flåsandes in till båten med svettmustasch och galen blick, hällde upp en kopp kaffe och slog mig ner när vi hade några minuter kvar tills pass 1 skulle börja.

Så kan det gå och ibland ska man ha tur  men ett litet ps på hela storyn är att kanske inte ta bilen in om du ska någonstans nära skeppsbron- i alla fall inte om du vill slippa stress och svettmustasch :)

XXX
Sig 1.1.3-2

Vill du säga något om detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s